Dimitri Qvintus: Slopa rädslan för Persuna - EU behöver en väg tillbaka till framtiden

När hände det egentligen att den europeiska optimismen försvann? Det är en fråga som jag har funderat mycket över som kandidat i EU-valet. Som europé, som politiker och framför allt som far till två små barn vill jag fokusera på hur optimismen kan återställas och vilken politik som krävs för det.

En kontinent av fred är inte längre en kontinent av fred. Europa lever under farans år, och EU står inför två stora hot: det yttre hotet är Ryssland, som inte bryr sig om internationell rätt och länders suveränitet, och det inre hotet är extremhögern, som inte bryr sig om mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Båda hoten kan åtgärdas med socialdemokratin: genom att stärka demokratin och rättsstatsprincipen. Ju modigare europeiska politiker vågar motarbeta extremhögern, desto mer enat och därmed starkare kommer EU att vara mot Ryssland. Dessutom har hotet från klimatförändringarna inte försvunnit och ambitionsnivån för klimatpolitiken ligger kvar på kompromissernas kompromissnivå.

Jag minns väl när Finland var EU-ordförande 2019 och jag som statsministerns specialmedarbetare var på plats i de europeiska huvudstäderna för att träffa EU-ledarna om rättsstatsprincipen och den gröna omställningen. De teman som SDP, Finland och statsminister Rinne förde fram var då och är nu centrala i EU-valet. Att tampas med Orban var frustrerande redan då, men nu är utmaningarna mångdubbelt större. Därför bör samma budskap upprepas i detta val som i valet 2019: om en EU-medlemsstat inte förbinder sig att följa rättsstatsprincipen, dvs. respekt för individens frihet, fria medier, ett oberoende rättsväsende och fria val, är det ingen mening med att förvänta sig ett enda cent i EU-pengar från det EU-landet. Ingen rättsstat, inga EU-pengar. Det är ett tydligt budskap som till och med de högerpopulister som hotar EU:s enighet förstår.

Jag växte upp i ett Europa där murar revs och gränser öppnades. Vår kontinent präglades av en positiv framtidstro. Tro på framsteg, tro på förändring. Att bygga en gemensam kontinent som hade lärt sig av sitt fruktansvärda förflutna. En kontinent där minoriteter inte längre skulle behöva frukta eller tigga om pengar eller acceptans. Men förändringen har tagit en annan vändning. Vi har gått från en värld av globalisering till en värld av polarisering. Europa lider av detta.

Det faktum att Europa för närvarande befinner sig i krig med Ryssland och att det finns försök att destabilisera EU både utifrån och inifrån kräver att enighet säkerställs och att Ukraina får mer stöd. Att reagera effektivt på kriser innebär dock inte att den strategiska och bredare visionen ska suddas ut eller försummas. Därför måste varje politiker samtidigt ställa en allvarlig fråga: Vart tog optimismen vägen? Och ännu viktigare: hur kan optimismen återföras till det europeiska folkets medvetande?

Den viktigaste frågan är naturligtvis fred. För att stödja Ukraina krävs en orubblig enighet från EU:s sida, vilket i sin tur kräver att rättsstatsprincipen stärks och att överträdelser som beskrivs ovan sanktioneras. Förutom fred måste EU främja intern fred. Det innebär säkerhet för människor: oavsett om det handlar om att bekämpa klimatkrisen, reglera IT-jättar och hålla internet säkert, arbetstagares rättigheter eller konsumentskydd.

EU kan bara utvecklas - och med det människors optimism - om det stärks. Då måste vi våga föreställa oss och besluta om en ekonomisk förstärkning av EU: mer invandring, ambitionen med den gröna omställningen, mer egna resurser och ja, även en gemensam skuld. Alltför länge har svaret på allt detta varit ett snabbt och oreflekterat "nej". Populisterna har tillåtits säga nej, och för säkerhets skull har de anslutit sig till kören. Rädslan för sannfinländarna har alltför länge hindrat och skadat den finländska EU-politiken, och nu måste den rädslan en gång för alla försvinna. Nu räcker det!

Valet i juni kommer inte bara att avgöra de kommande fem åren, utan också om EU hittar sin väg tillbaka till framtiden. Med andra ord, vilken form Europeiska unionen kommer att ha under 2030-talet. Jag tror att EU bara kan gå in i 2030-talet som en försvarare av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Det kommer att göra oss till en kontinent som är attraktiv för investeringar, konkurrenskraftig och, framför allt, fredens kontinent, där människor återigen kan tro på framtiden.

Dimitri Qvintus

SDP:s EU-valskandidat, FSD:s ordförande och SDP:s partistyrelsemedlem

(Ursprungligen publicerad på finska 23.5.2024 https://www.sdp.fi/eurovaaliblogi/dimitri-qvintus-eroon-persun-pelosta-eu-tarvitsee-paluun-tulevaisuuteen/ )