55f71664d3cb9484fcf9aefef762edff
16.6.2024
20:01

Om avvisningslagen och socialdemokratin

Rättsstatsprincipen är som en gammaldags strömbrytare: den har ingen dimmer. Det är Finland som avgör om vi är en rättsstat eller inte. Det är dags för socialdemokraterna att säga nej till avvisningslagen.

"Oavsett om vi talar om SDP:s viktigaste vallöften, såsom reformering av social välfärd, social trygghet och utbildning, en rättvisare ekonomisk politik eller försvaret av rättsstatsprincipen, internationella avtal och mänskliga rättigheter i fråga om landets gränser, måste budskapet vara tydligt: hur skickliga förhandlare vi än är kommer SDP inte att kompromissa när det gäller värderingar."

Med dessa ord avslutade jag min analys av EU-valet, eftersom SDP:s viktigaste löfte i EU-valet var just att värderingar inte är till salu. I EU-valet försvarade vi med rätta rättsstatsprincipen, det vill säga att individen skyddas från godtycklig makt, att lagar och regler respekteras och att mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet är odelbara för varje människa. Helt riktigt lovade vi socialdemokrater i Europa att vara en garanti för att rättsstatsprincipen inte skulle äventyras. Extremhögern tillåts inte att politisera mänskliga rättigheter eller människovärdet.

Rättsstatsprincipen har därför försvarats i EU och globalt. Mot denna bakgrund är det mycket märkligt att se reaktionen i finsk politik när rättsstatens principer har lyfts fram på hemmaplan.

SDP har vid ett flertal tillfällen kritiserat den nuvarande finska regeringen för att gå utanför rättsstatens gränser. Det är en del av rättsstatens principer att en minister förstår att mediernas oberoende och frihet är en del av den västerländska demokratin och rättsstatsprincipen. Det inbegriper att en minister förstår att det inte ingår i hans uppgifter och den institution han företräder att bedriva smutskampanjer mot kritiska medier som gör sitt jobb. Det är också en del av rättsstatsprincipen att en minister från regeringspartiet eller ledningen för en parlamentsgrupp inte offentligt målar ut och ifrågasätter landets högsta laglighetsgranskare och dennas motiv. På samma sätt är det en del av rättsstatsprincipen att ledaren för en grupp inom regeringspartiet inte försöker tysta en minister som agerar under hans eller hennes ansvar på grund av "felaktiga åsikter".

SDP har i alla dessa fall agerat utifrån sina tidlösa värderingar. Utan tvekan, resolut och orubbligt. Vår moraliska kompass har fungerat perfekt. Därför tror jag att den kommer att göra det även nu, när rättsstatens principer återigen sätts på prov.

Vi måste öppna upp för idén om rättsstatsprincipen på lagstiftningsnivå. Lagar stiftas hela tiden. Regeringen lägger hela tiden fram lagförslag, som hör till saken. Dessa lagförslag bygger på en politisk överenskommelse mellan regeringspartierna. Efter de demokratiska valen kommer en ny regering att bildas och med den ett nytt politiskt program. Det är så det ska vara. Men regeringsprogrammet, eller den politiska överenskommelsen, är inte det högsta lagstiftningsdokumentet i Finland. Det är det som grundlagen är till för. Och för att granska lagförslagens grundlagsenlighet har vi i riksdagen ett grunlagsutskott, vars uppgift varken är att bedriva politik eller att ha en politisk åsikt. Grundlagsutskottets uppgift är att ta ställning till om lagförslag är förenliga med grundlagen.

Rättsstatens styrka ligger i att man i alla frågor - oavsett om det handlar om en paragraf i vägtrafiklagen eller gränssäkerheten - bedömer och väger in grundlagsenligheten, förhållandet till internationella avtal och mänskliga rättigheter. Att ifrågasätta, kontrollera, utreda och kräva motiveringar och vid behov korrigeringar är en väsentlig del av rättsstatsprincipen. Det är en styrka för landet och ett skydd för människorna. Debatt och ifrågasättande är därför inte mot "oss", det är det som gör oss till oss. En rättsstat.

Att försvara rättsstatsprincipen är särskilt viktigt när det skurkaktiga Ryssland testar vår östra gräns med lägsta möjliga medel: genom att instrumentalisera människor, genom att kasta människovärdet överbord.

Ryssland är inte en rättsstat. Finland däremot är det - alltid och i alla situationer, även under press.

Varför är allt detta så relevant just nu?

För närvarande diskuteras den så kallade “avvisningslagen" fortfarande av grundlagssutskottet. Det är dock redan känt från en artikel i Helsingin Sanomat att alla 18 ledande experter som konsulterats av grundlagsutskottet anser att lagförslaget omöjligen kan godkännas. De juridiska experternas ord är en dyster läsning. Enligt dem är avvisningslagen ett fullständigt dråpslag mot grundlagen, internationella fördrag, de mänskliga rättigheterna och rättsskyddet. Regeringen borde skämmas för att ha lagt fram ett så fullkomligt uselt lagförslag för riksdagen.

Personligen har jag alltid ansett att lagen om avvisning och utvisning står i direkt strid med Finlands grundlag, internationella fördrag och de mänskliga rättigheterna (alltså också emot SDP:s värderingar). Också Finlands Svenska Socialdemokrater, där jag är ordförande, har också varit mycket kritiskt till avvisningslagen. Jag tycker att det är tydligt att SDP:s svar på detta sannfinländska lagförslag från regeringen, måste vara ett rungande nej.

SDP:s vice ordförande Nasima Razmyar har varit föredömlig och mycket konsekvent i sin kritik av problemen med avvisningslagen och i sitt försvar av den finska rättsstatsprincipen. Hon har helt riktigt sagt att det inte finns någon light-version av rättsstatsprincipen. Jag håller helt med om det: antingen är vi en rättsstat eller så är vi det inte. Samtidigt bör det understrykas att rättsstatsprincipen är en integrerad del av Finlands (inre) säkerhet. Det bör också än en gång sägas att rättsstatsprincipen innebär en noggrann granskning av huruvida ett lagförslag är förenligt med grundlagen, EU-rätten och internationella avtal.

När det gäller avvisningslagen har det länge stått klart att så inte är fallet. Nu har Finlands ledande grundlagsexperter sagt det rakt ut till grundlagsutskottet.

Enligt min mening är det enda SDP kan göra att stå fast vid sina tidlösa värderingar och försvara rättstatsen och rättsstatensprincipen. För mig innebär det att säga nej till avvisningslagen. Rättsstatsprincipen är som en gammaldags ljusströmbrytare: det finns ingen dimmer.